Från krigszon till strandparadis
Mocambique - Afrikas nya heta resmål

 

Johan Öberg 2004-03–11 Aftonbladet

 
Minst 25 grader i vattnet och stränder utan trängsel.
Dykning och fiske i absolut världsklass.
Vänliga människor och hyggliga priser.
Allt det här i ett land som mer förknippas med krig och fattigdom
än skön semester.
Moçambique är på väg att bli ett nytt, hett turistmål i Afrika.
Piloten tar ner den lilla tvåmotoriga flygmaskinen till knappt
50 meters höjd och lägger planet i en brant sväng längs
strandlinjen. Det är hissnande att flyga så här, men också
hissnande vackert där nere.
Vita sandstränder så långt ögat når, turkosblått vatten och
det vita skummet från vågorna som rullar in.
Men inte en enda människa i sikte.
Ett par flygtimmar bort ligger Johannesburg och skillnaden är
oändlig mot stadens vidsträckta villaförorter och skrämmande
kåkstäder, den illröda jorden i norra Sydafrika och därefter
Moçambiques väglösa, till synes folktomma bushområden.
Vi landar på Vilanculos internationella flygplats. En kort
asfalterad landningsbana, ett litet kontrolltorn, tullare som inte
orkar titta i vårt bagage och passpoliser som bara vill gå hem
sent på eftermiddagen och som därför struntar i de
obligatoriska fotona till visumansökan.

Officiellt heter staden Vilankulo, döpt efter en hövding, men
ingen kallar den annat än Vilanculos, det namn den portugisiska
kolonialmakten använde. Staden har några asfalterade gator
med stora hål i, men bara något kvarter från marknaden i
centrum består körbanan av sand och många bor fortfarande
i traditionella runda stråhyddor med grästak.
Elektricitet har man bara haft i ett par år. Men nu sker
förändringarna snabbt - tyska biståndspengar har gett ett
internetkafé och videobiograf och de många sydafrikaner som
turistar eller jobbar med gasprojekt i området har gjort det
möjligt att öppna en delikatessbutik med importerad mat.
Det finns fortfarande en stor nyfikenhet på alla besökare och
ett "welcome" eller ett "bom día" kombinerat med ett stort
leende är aldrig långt borta.

Till skillnad från stora delar av övriga Afrika är brottsligheten
fortfarande på en låg nivå i Moçambique. Till de mer extrema
farorna hör istället de många minor som finns nedgrävda i
bushen efter det 17-åriga inbördeskriget som slutade 1992.
De flesta besökare har dock ingen anledning att ströva omkring
där. Förmodligen utgör den starka solen den största faran för en
blek skandinav på besök.
Och allt fler turister hittar hit.
Längs kusten byggs det rader av nya lyxiga hotellanläggningar.
Men här har man förstått att gå varsamt fram, vatten och avlopp
hanteras oftast bra och inga ställen byggs på höjden.
De allra flesta hotellen har bara plats för 20-40 gäster åt
gången - gäster som kommit hit för det havet och stränderna
har att erbjuda.
Korallreven utanför Moçambiques kust är nästan orörda och
många dykentusiaster hävdar att de är världen bästa.
Ofta ligger de på 15-30 meters djup, men det finns grundare
områden, lämpliga för snorkling i det klara, varma vattnet.
Utanför reven stupar det brant ner och det är stor chans att se
delfiner, blåvalar, hajar och jättemantor. Ett ännu större äventyr
kanske är att få syn på en dugong, den mycket sällsynta
afrikanska sjökon. En av de största återstående kolonierna
finns i vattnen utanför Vilanculos.

Den som inte nöjer sig med att titta kan fiska.
Djuphavsfisket är också i världsklass, här fångades häromåret
bland annat världens största blå marlin på drygt 600 kilo.
Har man måttligare anspråk är flugfiske direkt från
sandstranden populärt. Att dra upp en fisk på några kilon och
sedan låta en restaurang grilla den är inte dumt.
Den badsugne kan välja på lagom stora vågor på havssidan eller
lugnt vatten på landsidan. Men skillnaden mellan ebb och flod är
drygt fyra meter, så en stor del av bukten blir vid ebb till kanaler
mellan tillfälliga sandöar, vilket gör vattnen svårnavigerade.
Ändå ser man överallt fiskare på väg i sina segelbåtar av
arabisk modell, dhow.
När skymningen sedan kommer efter en intensiv dag sitter
det fint att slå sig ner på terrassen till sin bungalow med en
gin och tonic och se det sista tropiska solljuset färga molnen
brandgula.

Dugong beach lodge är en av de många lyxiga
hotellanläggningarna i
Vilanculos Coastal Wildlife Sanctuary.
Den privata båtbryggan täcks av ett palmtak

Mocambique är ett av världens fattigaste länder och även
om tillväxten varit rekordsnabb under flera år,
är många barn mer eller mindre undernärda.

Fiskare i Vilanculos lilla hamn gör i ordning sina båtar innan
de ger sig ut. Båtarna används också som transportmedel
ut till pärlbandet av öar mellan lagunen och öppna havet.

Hyr en dhow.